Europeiska unionens energipolitik

Europeiska unionens energipolitik står inför enorma utmaningar och förändringar. Utmaningarna handlar dels om energiförsörjningen och den ständigt stigande efterfrågan på energi, dels om de hotbilder som klimatförändringen för med sig. De energipolitiska besluten har stor betydelse vid strävan mot en hållbar utveckling som kräver balans mellan ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer.

När man talar om ett integrerat Europa nämns det ofta att energi ända från början har varit en kärnfråga i den europeiska integrationen. Europeiska gemenskapens grundare insåg energins betydelse för samhället och eftersträvade en energipolitik som inte bara tryggar energitillgången utan även fungerar som drivkraft för politisk integration. Som ett bevis på detta innehöll fördraget om kol- och stålgemenskapen som undertecknades 1951 teman relaterade till energi. Det förtroende man då kände för kärnkraft som grund för en gemensam energipolitik framkom även i Euratomfördraget, som undertecknades av medlemsstaterna 1958. Den första oljekrisen 1973 visade att det behövdes en energistrategi som minimerar störningar i energiförsörjningen och därmed ökar Europas självförsörjning i fråga om energi.

Nödvändigheten av en gemensam energipolitik för EU motiveras med behovet att möta de utmaningar som energisektorn står inför med avseende på klimatförändringen, energileveranssäkerheten och Europas konkurrenskraft.

Europeiska unionens energipolitik har tre huvudsakliga mål: hållbar utveckling, bevara konkurrenskraften och garantera en trygg energiförsörjning. Medlen för att nå dessa tre mål är att förbättra energieffektiviteten, främja införandet av ny teknik och utnyttja förnybara energikällor bättre.

I mars 2007 formulerade Europeiska rådet de gemensamma strategiska målen att minska utsläppen med 20 procent från 1990 års nivå och förbättra energieffektiviteten med 20 procent fram till 2020. Ett annat mål är att öka användningen av förnybara energikällor så att deras andel av slutanvändningen av energi är 20 procent år 2020. För trafiksektorn har en andel på 10 procent förnybar energi satts som mål. En utmaning för Europeiska unionen utöver dessa mål är att märkbart förbättra funktionen på den inre marknaden för el och gas.

Innovationer och snabb teknisk utveckling är en förutsättning för att de energipolitiska målen ska nås. De största tekniska utmaningarna under de närmaste åren gäller framför allt utveckling av ren energiteknik: produktion och introduktion av andra generationens biodrivmedel med beaktande av omfattande hållbarhetskriterier, kommersiellt införande av avskiljning och lagring av koldioxid, effektivare utnyttjande av vind- och solkraft, fjärde generationens kärnkraft, förbättrande av elnätet och förbindelserna samt främjande av energieffektivitet.

Målet är alltså en hållbarare, effektivare och mångsidigare kombination av energikällor för att trygga energiförsörjningen.

Lissabonfördraget tillförde kapitel om energi i grundfördraget

Lissabonfördraget som förnyar Europeiska unionen innehåller för första gången ett kapitel om energi. De allmänna mål som definieras där är att garantera att energimarknaden fungerar, garantera energiförsörjningen i unionen, främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor, och främja sammankopplade energinät.

Enligt bedömningar kommer Lissabonfördraget att öka solidariteten mellan medlemsstaterna i fråga om energipolitiken samt förbättra energisäkerheten. Enligt Lissabonfördraget får varje medlemsstat själv bestämma hur och ur vilka energikällor den producerar sin energi.

Energipolitikens framtid

 EU-kommissionen har gett ut en rad strategiska dokument om energiframtiden, bland annat Energistrategi 2020 som utkom i slutet av 2010 och ett paket om energiinfrastruktur. Utöver granskningen i ett medellångt perspektiv håller EU även på att utarbeta en rad färdplaner (roadmaps) fram till 2050. Färdplaner som har publicerats eller är under arbete är en färdplan för ett kolsnålt samhälle, en vitbok för trafiken, en färdplan för resurseffektivitet och en färdplan för energi. Det mål som EU håller på att formulera är att minska koldioxidutsläppen med 80–95 % fram till 2050. Mellanetapperna som granskas sträcker sig från 2020 till 2050.

Hela Europeiska unionens lagstiftning finns i Eur-Lex på Europeiska unionens portal. Enbart ämnesområdena energi och miljö innehåller över 500 lagparagrafer.